fredag 29 mars 2013

En del av mormor

Igår var jag, mamma, Lennart och Vitalis och hälsade på mormor. Vi gav henne en liten påskhälsning genom blommor, påskägg och en marsipananka. Hos mormor fick vi underbart god lunch och fika. Istället för påskägg fick mamma och jag varsitt gott bröd som mormor själv hade bakat. Men vi fick också med oss något mer hem, nämligen..



..äggkoppar! Kanske låter lite udda men mormor har så länge sedan jag kan minnas samlat på äggkoppar. Varje gång man var hos mormor och morfar räknade man alltid hur många hon hade. Varje gång fick man fram olika antal. Jag minns inte hur många hon har men det är hundratals! Känns oerhört kul att få en del av mormors samling, känns lite som ett arv och en del av henne.

Måste också nämna att det är underbart att ha ledigt på vardagar! Uppskattar så mycket att bara kunna ta dagen som den kommer samt att äta frukosten och dricka morgonkaffe i lugn och ro, då detta vanligtvis brukar ske i bilen påväg till jobbet.

Hoppas att ni alla har haft och fortsätter att ha en skön långfredag! //Erika

tisdag 26 mars 2013

Hål?

Nu var det för länge sedan som jag skrev här. Kan börja med att summera bra saker som har hänt den senaste tiden.

Har fått en diskmaskin och en crosstrainer av mamma och pappa. Diskamaskinen fick jag i julklapp, åh vilken julklapp! Tusen tack tomtemor och tomtefar. Man uppskattar inte en diskmaskin förrän man har haft en, varit utan den för att sedan få en igen. Världens bästa uppfinning!

Crosstrainern är nu med min bästa vän. Peppar inför att köra ett pass på två timmar på påskafton så att jag kan äta hur mycket påskgodis jag vill utan att det ska göra någon skillnad runt midjan. Första gången jag körde blev den i en halv timme. Måste här erkänna att jag innan hade sagt typ "Alltså jag fattar inte. Istället för att bara köra en kvart, varför inte sänka intensiteten och köra en halv timme istället?". Efter en kvart var jag väldigt flåsis men körde en halv timme på ren envishet. Ärligt talat, när man är "trött" kan man ju oftast köra minst det dubbla till. Efter första gången körde jag i 47 minuter (målet var 40 minuter men missade tiden lite), därefter en timme och sedan har jag kört en timme till en och en halv timme varje gång. Jag vet att det är skryt (vilket jag egentligen skiter i) men jag är riktigt imponerad och stolt över mina insattser och mina resultat. Bara att köra på!

I lördags hade jag vännerna Emelie, Sara och Lilly på besök och vi "firade" min födelsedag i efterhand samt käkade tacos. Riktigt trevligt och roligt som vanligt. Nu laddar vi inför premiärgrillning och årets invigning av uterummet. Kom igen våren, you can do it!

Var hos tandläkaren igår och måste tyvärr säga (sorry Emil) men jag tycker att tandläkarna bara blir mer och mer vårdslösa för varje gång man går. Nu har jag sår både i läppen och tandköttet vid underkäken. Hon som undersökte mig var typ en tandläkarstuderande så jag förstår att vissa saker var som de var. Men, sedan undersökte hon mitt tandkött med andling för att se om det var någon blödning/infammation i tandköttet. Hon rapporterade under tiden till sin handledare vilket resulterade i att jag hade blödning vid varannan tand och då överdriver jag inte. Tänkt för mig själv "Det tror fan det när du trycker så hårt", det gjorde faktiskt ont vilket det inte har gjort förut. Vill också tillägga att jag borstade tänderna innan besöket och det blödde INGENTING. Hade jag varit hon hade jag funderat på om detta kunde vara sanningen eller om det berodde på min egen handling av verktyget.

Den "riktiga" tandläkaren sa sedan "Ja vi har ett hål som ska lagas så kan du komma tillbaka om en timme?". Min första reaktion i huvudet var typ, nej det är inte du som bestämmer om vi ska laga utan jag som bestämmer! Till saken hör att jag i typ 10 års tid har fått höra "Ja du har början till hål men vi gör ingenting åt det". Jag frågade om det gjorde ont att laga och hon sa att jag skulle få bedövning. Förklarade för henne att jag hatar sprutor och gör det helst utan. Tandläkaren som sedan lagade hålet föreslog att vi skulle testa utan bedövning. Det gick hur bra som helst och jag kände ingening! Inte ens en ilning eller minsta pirrande. När jag sedan skulle visa mamma var de hade lagat så kan jag ärligt talat inte säga var det är.

Faktumet att den ena tandläkaren promt skulle bedöva mig gör mig lite grinig då själva lagningen inte kändes ett dugg. Men jag väljer att se hela händelsen som att jag har gjort en investering i mina tänder då jag under mina 26 år inte har lagar ett endaste hål. Hon som lagade hålet ska verkligen ha tummen upp! Hon hade humor, förklarade varje steg så tydligt att jag själv inte hängde med och var bara så lugn. Tack!

Lovar att bli bättre på att uppdatera! Ha det gött så länge. //Erika