Speaking up!

Den senaste tiden har jag blivit allt mer och mer frispråkig, dvs jag säger precis vad jag tycker och tänker. Allt för ofta och under allt för många år har jag varit den som inte har sagt emot eller sagt min mening när jag exempelvis har fått negativa/sarkastiska kommentarer eller reagerat på något där hela kroppen inombords skriker i protest. Idag blev jag mer eller mindre intvingad i en händelse där jag kände att jag bara var tvungen att säga ett par sanningens ord.

Mina föräldrar har en granne (läs Ove Sundberg) som ständigt ska utnyttja/dra nytta av folk. Idag när Markus och jag skulle lämna av ångarna hos mamma och pappa efter vår arbetsdag så kom denna granne och började prata vilket han alltid gör. Anledningen denna gång var att han undrade om vi hade tid över till att hjälpa han med att ta ner flaggstången så att han kunde fästa i snöret som man hissar flaggan med. Min första tanke var ungefär "Näe nu får det vara nog, be din fru! Vi är inte till för att utnyttjas jämt och ständigt.". Saken var den att det hängde regn i luften och jag ville skynda mig hem för att klippa gräset innan det eventuella regnet, så vi sa helt enkelt att vi hade lite brått. Då säger "Ove".. "Ja men då ber jag din far istället när han kommer hem".

Detta gjorde mig så oerhört förbannad! Det finns sex andra hus på gatan varav hälften är pensionärer och är hemma titt som tätt om dagarna. ALLTID ska han be min pappa som är den som jobbar mest och längst av alla på deras gata. Just som detta utspelade sig så visste jag att han satt och väntade i Västervik på att en affär skulle öppna som inte öppnade förrän klockan tre. Jag kunde inte hålla mig utan sa "Ja men då kan ju lika gärna vi göra det för jag tycker inte att han ska hålla på med sånt här när han kommer hem sent efter en dag på jobbet!". Jag har nog aldrig i hela mitt liv sett så bestämd ut med en min som sa ungefär "Nu jävlar lyssnar du på vad jag säger och våga inte säga något liknande igen!".

Måste säga att jag kände mig lite stolt efter mitt ärliga uttalande och det kändes härligt att ge han ett par sanningens ord. Har kommit fram till att jag inte vill vara den som är tyst hela tiden, sen får folk gilla det eller inte. Saken är den, jag gillar det! //Erika

Jag skäms inte

Nu trampar jag säkert folk på tårna, men detta är faktiskt min åsikt. Jag kan bli så sjukt trött på alla "skänka-pengar-kampanjer". För det första borde Sverige lägga lite mer pengar på sig självt, och för det andra så tycker jag inte om kampanjer där man uppmuntrar till att exempelvis ge bort en julklapp där den som är mottagaren "ger" 100 kronor till någon slags fond eller hjälporganisation. Bör inte dessa donationer ske ändå? Måste man ta till högtider som jul, Mors dag etc. till att ge folk dåligt samvete för att de ger saker/uppmärksamhet till dem man älskar? Jag har firat min mamma idag och det är hon så värd! Skulle känna mig fruktansvärt elak om jag gav bort en sak med texten "Tack du har stöttat..", detta kan jag göra för min egen skull 364 dagar om året och inte just på Mors dag.

Det jag vill ha sagt är, sluta ge folk dåligt samvete för att de "skämmer bort" dem man älskar. Ja, det finns folk som har det frukansvärt dåligt och som får kämpa varje dag för sin överlevnad. Men vad är meningen med att jag ständigt ska gå och ha dåligt samvete och försöka eftersträva en sämre livskvalité en den jag faktiskt har råd med? Kan jag inte både skänka pengar, fira mina nära och kära vid våra högtider och samtidigt ha en god levnadsstandard?

Själv kan jag personligen ibland känna en "anti-skänk-känsla" just för att kampanjen/reklamen ska ge mig dåligt samvete. Dessutom skulle jag verkligen uppskatta att se vad alla dessa pengar som folk skänker ger för resultat. Summa summarum, sluta ge folk dåligt samvete när deras mening är att visa någon uppskattning som verkligen är värd det!  //Erika

Nytt och fräscht

När vi var i Ullared så köpte jag även en duk till hallen och lite blockljus. Såhär tråkig var hallen innan.

 Såhär fin blev den efteråt!

Känns så välkomnande att komma hem. Lampskärmen hade jag sedan innan (inhandlad på IKEA) då jag köpte den och den röda vid samma tillfälle just för att kunna ha något att byta med. Nu vill jag ha in lite ljus och uppiggande färger. Ge mig vår! //Erika

Ullared

Idag var jag, mamma, mormor och moster Annika och shoppade i Ullared. Som vanligt fick jag med mig en del hem.

Köpte bland annat dukar, en lampskärm, ljus, våffeljärn, trådlöst tangentbord, köksprylar mm. Den nya lampskärmen är nu på plats vid köksbordet. Lampan jag hade innan var fin men då den gav ifrån sig ett mönstrat ljus blev man lätt snurrig i huvudet av den. Detta blev resultatet.

Ska justera lampskärmen så att den blir mer rak men det tar jag en annan dag. Duken var dessvärre lite för stor så ska se om den går att sy om alternativt ha den så länge tills jag skaffar en mindre. För övrigt blev jag nöjd och den nya lampan blev jättebra.

Tack mamma, moster och mormor för en trevlig dag! //Erika

Påsksmälla?

Det här med en osund livsstil dvs näringsfattig kost (ofast i onödigt stor mängd) och avsaknad av motion, det är verkligen inte min grej! Efter påskens alla gottigheter och slappande har jag en jobbig känsla i kroppen. Jag känner mig inte direkt sjuk men seg och som att jag har baksmälla! Då har jag ändå inte ätit så stora mängder av exempelvis godis men jag antar att de senaste dagarnas osunda livsstil gör så påmind då jag ändå var väldigt hälsosam innan ledigheten.

Men men, endast mitt eget fel. Känner mig dock sjukt peppad till att börja leva nyttigt igen. Bara att köra på! Hoppas att ni alla har haft en fin påsk. Min har varit lugn och underbart trevlig.

Ha en skön kväll! //Erika

En del av mormor

Igår var jag, mamma, Lennart och Vitalis och hälsade på mormor. Vi gav henne en liten påskhälsning genom blommor, påskägg och en marsipananka. Hos mormor fick vi underbart god lunch och fika. Istället för påskägg fick mamma och jag varsitt gott bröd som mormor själv hade bakat. Men vi fick också med oss något mer hem, nämligen..

..äggkoppar! Kanske låter lite udda men mormor har så länge sedan jag kan minnas samlat på äggkoppar. Varje gång man var hos mormor och morfar räknade man alltid hur många hon hade. Varje gång fick man fram olika antal. Jag minns inte hur många hon har men det är hundratals! Känns oerhört kul att få en del av mormors samling, känns lite som ett arv och en del av henne.

Måste också nämna att det är underbart att ha ledigt på vardagar! Uppskattar så mycket att bara kunna ta dagen som den kommer samt att äta frukosten och dricka morgonkaffe i lugn och ro, då detta vanligtvis brukar ske i bilen påväg till jobbet.

Hoppas att ni alla har haft och fortsätter att ha en skön långfredag! //Erika

Hål?

Nu var det för länge sedan som jag skrev här. Kan börja med att summera bra saker som har hänt den senaste tiden.

Har fått en diskmaskin och en crosstrainer av mamma och pappa. Diskamaskinen fick jag i julklapp, åh vilken julklapp! Tusen tack tomtemor och tomtefar. Man uppskattar inte en diskmaskin förrän man har haft en, varit utan den för att sedan få en igen. Världens bästa uppfinning!

Crosstrainern är nu med min bästa vän. Peppar inför att köra ett pass på två timmar på påskafton så att jag kan äta hur mycket påskgodis jag vill utan att det ska göra någon skillnad runt midjan. Första gången jag körde blev den i en halv timme. Måste här erkänna att jag innan hade sagt typ "Alltså jag fattar inte. Istället för att bara köra en kvart, varför inte sänka intensiteten och köra en halv timme istället?". Efter en kvart var jag väldigt flåsis men körde en halv timme på ren envishet. Ärligt talat, när man är "trött" kan man ju oftast köra minst det dubbla till. Efter första gången körde jag i 47 minuter (målet var 40 minuter men missade tiden lite), därefter en timme och sedan har jag kört en timme till en och en halv timme varje gång. Jag vet att det är skryt (vilket jag egentligen skiter i) men jag är riktigt imponerad och stolt över mina insattser och mina resultat. Bara att köra på!

I lördags hade jag vännerna Emelie, Sara och Lilly på besök och vi "firade" min födelsedag i efterhand samt käkade tacos. Riktigt trevligt och roligt som vanligt. Nu laddar vi inför premiärgrillning och årets invigning av uterummet. Kom igen våren, you can do it!

Var hos tandläkaren igår och måste tyvärr säga (sorry Emil) men jag tycker att tandläkarna bara blir mer och mer vårdslösa för varje gång man går. Nu har jag sår både i läppen och tandköttet vid underkäken. Hon som undersökte mig var typ en tandläkarstuderande så jag förstår att vissa saker var som de var. Men, sedan undersökte hon mitt tandkött med andling för att se om det var någon blödning/infammation i tandköttet. Hon rapporterade under tiden till sin handledare vilket resulterade i att jag hade blödning vid varannan tand och då överdriver jag inte. Tänkt för mig själv "Det tror fan det när du trycker så hårt", det gjorde faktiskt ont vilket det inte har gjort förut. Vill också tillägga att jag borstade tänderna innan besöket och det blödde INGENTING. Hade jag varit hon hade jag funderat på om detta kunde vara sanningen eller om det berodde på min egen handling av verktyget.

Den "riktiga" tandläkaren sa sedan "Ja vi har ett hål som ska lagas så kan du komma tillbaka om en timme?". Min första reaktion i huvudet var typ, nej det är inte du som bestämmer om vi ska laga utan jag som bestämmer! Till saken hör att jag i typ 10 års tid har fått höra "Ja du har början till hål men vi gör ingenting åt det". Jag frågade om det gjorde ont att laga och hon sa att jag skulle få bedövning. Förklarade för henne att jag hatar sprutor och gör det helst utan. Tandläkaren som sedan lagade hålet föreslog att vi skulle testa utan bedövning. Det gick hur bra som helst och jag kände ingening! Inte ens en ilning eller minsta pirrande. När jag sedan skulle visa mamma var de hade lagat så kan jag ärligt talat inte säga var det är.

Faktumet att den ena tandläkaren promt skulle bedöva mig gör mig lite grinig då själva lagningen inte kändes ett dugg. Men jag väljer att se hela händelsen som att jag har gjort en investering i mina tänder då jag under mina 26 år inte har lagar ett endaste hål. Hon som lagade hålet ska verkligen ha tummen upp! Hon hade humor, förklarade varje steg så tydligt att jag själv inte hängde med och var bara så lugn. Tack!

Lovar att bli bättre på att uppdatera! Ha det gött så länge. //Erika