Två möten med VÄLDIGT missnöjdare pantare har verkligen fått mig att fundera.
Jag: Du får prata med personalen så kan dem skriva ett kvitto åt dig.
Idiot: Vilken jävla personal!?
Jag: Ja den som jobbar i butiken.
Nu börjar mannen med hela TVÅ ölburkar att bli agressiv och käftar om huruvida jag jobbar i butiken eller inte och säger ungefär till Markus..
Idiot: Hon säger att hon inte jobbar här!
Markus börjar förklara att vi inte jobbar i affären och idioten undrar vad vi då gör där om vi inte jobbar och jag svarar..
Jag: Nä jag jobbar inte här, jag bor här!
I brist på annat och hög av ilskans adrenalin. Med tanke på idiotens status vet han nog inte vad jobba är, så han ska enbart vara glad att jag jobbar så att han kan få bidrag!
Jag befinner mig inne i pantrummet..
Jag: Om det finns någon telefon så får du ringa på den och be personalen att komma och skriva kvitto åt dig.
Idiot 2: Vad sa du?
Jag förklarar återigen med exakt samma mening..
Idiot 2: Vadå om det finns någon telefon! Finns det en telefon eller inte!!??
Jag: Jag har ingen jävla aning, du får väl kolla!
Det hela slutade med att han slängde sina glasflaskor i soporna och gick miste om sin pant enbart av ologisk tjurskallighet. Hade han sagt att det inte fanns någon telefon (vilket det fanns) hade jag hänvisat honom till personalen inne i butiken (eventuellt förbutik om sådan finns), då jag vet att de skriver ut kvitto på detta ställe.
Är folk "bara" griniga kan jag ta detta, men när de kommer till min arbetsplats och börjar bli agressiva för att jag utför mitt jobb som är ett beställningsjobb (jag har alltså inte bestämt att jag ska vara i just denna butik och jobba), då blir jag inte glad! Mitt arbetsområde innefattar Östergörland, Sörmland, Småland plus lite till så vi har ingen chans att hinna att göra dagens valda butiker innan de öppnar. Ibland har vi varit vid butiker innan de öppnar men inte kommit in för att personalen inte varit där. Så nej, det är inte rimligt att vårat jobb utförs innan butiken har öppnat. Och ja, väldigt många (pantade) pantare påpekar detta. Vi har till och med fått höra av en butiksanställd..
Sur kvinna: Jag tycker att det är dåligt att ni kommer såhär tidigt! Jag är ju själv här!
Hur fasiken man än gör så blir ett fåtal nöjda. Återigen, det är inte vårat fel att kommunikationen personalen imellan är så dålig att informationen inte kommer fram. Kvinnan i fråga var ensam i butiken och vi åkte dit innan butiken öppnade just för att inte behöva trängas i entren med varken personalen eller de som ska handla. Skit fick vi för det! Konversation som pappa har haft..
Klagande kille: Vem har ni ringt och pratat med om att ni ska komma?
Denna fräga får vi ALLTID när vi jobbar i denna butik. Pappa säger namnet..
Klagande kille: Det är ju inte så bra att ni kommer just den här veckodagen.
Pappa: Ja men även vi måste också jobba måndag till fredag.
Klagande kille: Öööhh.. Ja man just den här tiden.
Som sagt folk är aldrig nöjda.. När jag och mamma var och handlade kom en gubbe och klagade över att det var för få kassor öppna. Vi erbjöd han att få gå föra oss men han avböjde och fortsatte att klaga samtidigt som han försvann. Denna människa välde alltså det negativa före det positiva, han klagade vidare och tog inte till sig en tacksam gest.
Det är bara så, mänskligheten är helt åt helvete! Jag försöker så inne helvete att inte låta andra människors negativa tankar eller sätt att vara på eller bete sig att få mig att bli negativ och grinig, men i vissa fall är det jävligt svårt! Mest tar jag åt mig när jag vet att jag inte har gjort nogåt fel. Men de flesta verkar leva i en bubbla där det enda som existerar är dem och de ser bara en meter framåt, samt logik och planerat tänk, ja det är helt överskattat!
När man nu inte tillhör denna grupp, ja då känner man sig allt lite ensam. Ty dessa människor finns överallt. På jobbet, när man handlar, i trafiken och till och med på tv! Kan inte alla bara ta sig en riktig fundera på hur man själv är som person? Själv har jag haft enorm insikt den senaste tiden, nästan så att det har blivit lite jobbigt. Har bland annat kommit fram till att det är väldigt svårt att vara likadan mot alla människor. Är man exempelvis en människa som inte är så bestämmande kan man få oerhört mycket skit/pikar när man är med en dominant person. Det funkar inte i längden för oss ickebestämmande (alltså vi som inte måste ha ett finger med i spelet hela tiden eller påpeka minsta "fel" eller motsats hos andra individer) när vi umgås med de dominanta. Min lösning? Ja men var likadan tillbaka. Vem vet, det kanske leder dem till insikt..
För att avsluta positivt, jag är oerhört tacksam för att jag inte är som idiot eller idiot 2. Jag är tacksam över att solen och plusgraderna har börjat att titta fram. Jag är så tacksam över min egen insikt och ärlighet. Men, jag är också tacksam över att du läste detta. //Erika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar