Bagage

Jag skriver absolut inte detta för att man ska tycka synd om mig, utan mer för att få förståelse i mitt eget handlande i vissa situationer och perioder. Jag vet att jag stundtals kan dra mig undan/hålla mig för mig själv och vara ganska osocial. Detta beror inte på att jag inte tycker om de människor jag har omkring mig, utan jag behöver helt enkelt tid för mig själv. Anledningen till detta är de tidigare relationer jag har haft som jag fortfarande bearbetar och det ligger i mitt eget intresse att dessa ska påverka mig så lite som möjligt i framtiden. Samtidigt som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta ämne är det också jättesvårt att sätta ord på det, men jag ska göra ett försök. Jag väljer att dela med mig av detta för det är faktiskt inte jag som har gjort något fel.

Ibland kan jag bli riktigt förbannad över allt jag har varit med om. Dels det faktum hur jag har blivit behandlad men även det faktum att jag tillät mig själv att ta så mycket skit. Det är kanske lätt att säga saker som ”Ja men nu lever du inte i det där längre, lägg det bakom dig och gå vidare”. Jag lovar, vore det så lätt hade jag gjort det för länge sedan! Jag tror inte att någon vet allt jag har varit med om. Dels för att det är så mycket så det är svårt att berätta allt till en och samma person, sen poppar saker upp då och då som jag själv hade glömt bort/förträngt.

I nästan tre år levde jag tillsammans med en förnekande alkoholist. I den relationen fick jag ta väldigt mycket skit verbalt (apjävel, kärring, hora) samt en oerhörd psykologisk press som kom av att hela tiden bli sviken, behöva släta över hans misstag med lögner, ta hand om efterföljderna samt mina studier och hemmet.  Frågan man kan ställa sig är varför jag tillät mig att vistas i denna situation så länge. Men har man inte levt med en missbrukare är det väldigt svårt att förstå hur manipulativa dessa människor kan vara. På något vis skäms man över den andres situation och denna skam blir också på något vis som ens egen skam. Droppen var när jag fick en full ölburk kastad efter mig.

När jag väl inte var i förhållandet längre och fick lite avstånd till det insåg jag en hel del. Det fanns inget jag hade kunnat göra annorlunda. Man kan stötta och förklara sina känslor, men vill inte en missbrukare ändra på sig eller inse sina problem så står man maktlös. Dessutom har jag lovat mig själv att andras misstag och val av att leva livet inte ska påverka mig hur jag lever mitt liv. Det är ju faktiskt inte mina problem.

Efter ca 1,5 år träffade jag en annan man som tyckte om och värdesatte mig på ett underbart sätt som ingen annan hade gjort tidigare. Han såg mig verkligen och allt var perfekt i några månader, sedan tvärvände det. Jag la oerhört många timmar, dagar, veckor på att fundera ut vad det var som hände. Min slutsats blev att denna människa har en släng av schitzofreni, detta är inget elakt påhopp utan en ärlig värdering.

Jag är väldigt ärrad av mina tidigare relationer och därav kan jag ha lite svårt med att knyta mig an till människor hur mycket jag än tycker om dem. Det är alltså inte någon annans fel utan mitt eget. Just därför behöver jag ibland vara för mig själv för att just bearbeta mina problem. Detta låter kanske jättedeppigt och destruktivt, men det jag menar är att jag är en väldigt tänkande människa samt väldigt ärlig mot mig själv och det ligger i mitt eget intresse att få allt i balans igen.

Visst har jag ”ballat ur” vid vissa tillfällen men med tanke på hur mycket jag har varit med om vill jag ändå ge mig själv en klapp på axeln för att jag ändå har kommit tillbaka som jag har. Återigen, jag vägrar att andras misstag ska påverka min förmåga till att ha ett lyckligt och innehållsrikt liv.

Mitt mål är att bygga upp mig själv ännu starkare och inte låta tidigare upplevelser göra sig tillkänna genom att jag exempelvis överreagerar i vissa situationer. Det är ett onödigt försvar som jag jobbar med att få bort, men något som är inlärt under flera år försvinner inte bara hur som helst.

Det är långt ifrån alla som vet hur jag egentligen hade det en tid. Men för att få ut något positivt av det kan vi ägna en tanke till att fundera på vilka bagage människor har som vi inte vet om. Det är lätt att döma alldeles för fort.

Jag anser mig själv vara en väldigt social människa och strävar efter att bli det fullt ut igen. Älskar verkligen att göra andra människor glada. Ge inte upp på mig, ge mig bara lite tid. Familj och vänner, jag älskar er! Tack för allt stöd under de senaste åren. Jag finns här för er, både i bra och jobbiga tider. //Erika