Idag har jag haft en sån där underbar dag! Först var det jobb, åkte halv sex och var hemma vid ett. Dock gjorde vi fem ställen men vi var "bara" i Nyköping och Åby så hemresan var inte så lång. Endast Nyköping var inplanerat men då vi hade så mycket tid över gjorde vi en extra. Vi vet att vi tjänar på det i längden då det även vankas semestertider.
Efter jobbet kom jag hem och klippte gräset, även om det mesta är mossa och ogräs. Efter det gav jag mig ut och sprang. Hade tänkt springa ett varv i spåret som är 2,1 km. Kände ganska tidigt att det kändes bra så jag sprang lite mer än halva och gav mig ut mot samhället och ut på landsvägen. Saken är den att det sista biten i spåret innefattar en så kallad mördarbacke och är men en oerfaren löpare som jag tar den verkligen musten ur en. Totalt blev det någonstans mellan 2,5-3 km. Jag är faktiskt nöjd. Med tanke på att min rutin nu ser ut ungefär på detta vis: sprang två gånger i veckan, sprang ingen gång i veckan, sprang en gång i veckan, sprang ingen gång i veckan, sprang ingen gång i veckan, sprang tre gånger i veckan osv. För mig handlar det nu i början inte om hur långt jag springer utom om hur det känns samt att få in det som rutin utan att jag ska dra en suck innan jag ger mig av för att "plåga" mig själv. Tycker ju ändå inte att själva träningsformen är så tråkig ändå.
Väl tillbaka blev det att ladda med ny energi och en timmes solning/sovande i solen för att sedan göra lite trädgårdsarbete. Sen tyckte jag att jag var värd en dusch! Jag bara älskar dessa dagar då man känner att man gör nytta även efter arbetet, även om det så bara är att städa lite.
Vill återkomma till detta om träning. Tänkte för mig själv "Om jag hade fortsatt att springa hade jag varit där borta nu". Stopp! Dessa tankar ska man absolut inte ha. Jag gav mig faktiskt ut och sprang och dessa kilometer är bättre än inga alls. Visst ska man ha mål om att komma längre men man får samtidigt inte glömma bort att ge sig själv lite beröm. Gällande träning är det en själv det handlar om och det är en själv som är den största coachen och påhejaren. Om en individ har ett stort behov av att bli påhejad och pressad av andra, då kommer man inte komma så långt. Nu menar jag inte att man inte ska ta åt sig av andra men det är ju ändå jag själv som bestämmer om jag fortsätter eller inte samt hur stor engagemang jag har i min träning. Dessutom får man och bör berömma sig själv när man har gjort en bra prestation. Man kan ha hur många påhejare som helst men det är just en själv som bestämmer om man fortsätter eller inte. Detta gäller även i lagsporter.
Det jag nog egentligen vill säga är att din träning handlar endast om dig själv. Du gör det för din egen skull och det är du som måste pressa dig själv för att nå resultat samt bättre resultat. Och kom ihåg att när du känner att du inte orkar mer, då kan du minst hälften till! Kämpa! //Erika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar